Arkiv

Blogg

2018-11-21
Anna-Eva Lohe

Vad säger Anna-Eva Lohe om mod?

Mod, då tänker jag på att våga leva i verkligheten. Att se den som den är och välkomna upplevelsen den skapar i mig. Speciellt när det blir obekvämt. Att stå kvar och avstå från att vika undan. Speciellt när det gäller mitt samspel med andra och mig själv. Att stå upp för min upplevelse och våga exponera det som pågår, både i mina vänskaps- och arbetsrelationer och utgå från det. Jag menar att vara personlig på ett sätt så jag kan fortsätta att ha nära, förtroendefulla och ”friska” relationer omkring mig. I en sådan miljö frodas jag och alla andra.

Mod, då tänker jag på hur viktigt det är. Om jag isolerar mig och inte gör mig synlig, blir priset distans och en upplevelse av separation. Kanske odlar jag till och med en idé om den andre som inte stämmer överhuvudtaget. Den existerar som en sanning i mitt sinne. Av någon anledning hamnar jag i ett ”försvar” och ser inte nyktert på vad det får för effekter på relationen. Det avståndet har ett högt pris. För mig blir det motsatsen till att ha ett öppet klimat, att vara tillåtande och kreativa tillsammans. Speciellt när utmaningarna är komplexa och verkligen behöver allas delaktighet. Och sanning att säga är att livet ofta ställer oss inför den typen av utmaningar.

Att vara modig är inte alltid lätt, men det är rätt. Nu när jag reflekterar över det så är det ofta en handling som kommer spontant i stunden som en respons från krafter djupt inom mig. Det har med mina värderingar att göra. I stunden tänker jag inte på det men i efterhand finns det ofta en tydlig koppling.

Mod, tänker på ett citat av Hanna Arendt, ”i stunden du exponerar dig själv så föds du”. I den stunden så kan du se mig tydligare och jag kan också se mig själv. På så sätt så kopplar jag mod till utveckling och förändring både av individen och gruppen. Vi påverkar på så sätt varandra till att utveckla vårt mod och i den processen blir tillit en effekt. Ur det perspektivet blir vi var och en personligen viktiga väktare av att bevara tilliten till varandra. Att vara modig blir en i högsta grad individuell handling – en akt av ledarskap – som jag själv behöver välja att odlar genom mitt sätt att leda mig själv genom livet. Inte som en destination utan som en ständig pågående process.

Alla svåra passager som jag kan erinra mig när jag tittar tillbaka på livet som helhet, är förknippade med mod för att graden av ovisshet var så närvarande i stunden eller under den perioden. I den närvaron skulle jag säga att rädsla alltid är aktiverad på något sätt, omedvetet eller medvetet. Att fostra en nyfikenhet och acceptans i mig själv genom åren kring just mina rädslor, har i sig varit en modig handling. Upplever inte att den på något sätt att den resan är ”avverkad”. Den kräver sin uppmärksamhet och medvetenhet varje dag. Det är en livsstil som jag har valt och den ger så mycket tillbaka för att jag djupt inom mig känner mig som en friare och helare människa.