Blog

2016-09-12
Peter Morfeldt

Skolutveckling kräver ledarskap och långsiktiga processer

Skolans huvudmän måste utveckla sin styrning med större fokus på de nationella målen. Det slår Skolinspektionen fast i rapporten Huvudmannens styrning av grundskolan 2015.

Reclaim_the_school_1

Inspektionen menar att alltför många huvudmän skapar egna visioner och brister i uppföljning av skolans nationella mål. …Parallellt med skolinspektionens rapport publiceras en statlig utredning Rektorn och styrkedjan (SOU 2015:22) som pekar på att orsaken till att rektorn inte får till skolutvecklingsprocesser och kan verka som pedagogisk ledare beror på att styrsystemet inte fungerar.

Det var, och är, nödvändigt att vrida skolhuvudmännens fokus och betona allvaret i att skola uppdrag handlar om nationella mål och att den som ansvarig för skolverksamhet måste ha koll på hur det går. Dessvärre så kör debatten lätt över och ner i motsatt dike. Många skolpolitiker och skolledare börjar prata i termer av att, om vi upprättar en stark styrkedja i vår verksamhet/kommun, så kommer skolutveckling och framgångsrikt förbättringsarbete på köpet.

Styrkedjan

En stark styrkedja innebär en pågående dialog mellan huvudman, rektor, lärare och elever om undervisningens resultat, förutsättningar för lärande och viktiga utvecklingsområden. När frågan om stark styrkedja hamnar i den kommunala förvaltningskontexten leder det dock inte sällan till omfattande systematisk statistikinsamling, rapporterande och dokumentationskrav. Det är helt nödvändigt för att få koll på läget, men allvarliga frågor väcks också. Vad mäter vi och på vilken nivå? Vilka skolor fungerar bra? På vilka grunder sätter huvudmannen röda, gula och gröna lampor som signaler för behov av utvecklingsinsatser?

Ofta innebär etableringen av en stark styrkedja ett förstärkt ”top-down” perspektiv där analyser och i värsta fall ”talet om” förs på förvaltningskontor och nämndsammanträde och inte i dialoger.

Gunnar Berg skriver i nättidningen Skola & Samhälle Styrkedja, korstryck och skolkultur att det är missvisande att hänvisa skolans styrningsproblematik till brister i styrkedjan. Berg menar att ett sånt resonemang skapar föreställningen att överliggande hierarkiska nivåer styr i enlighet med rationell förvaltningsmodell. Han menar att skolan snarare lever i ett korstryck av formell och informell styrning. Korstrycket bottnar i olika aktörers formella och informella krav och intressen, En påtaglig del av den informella styrningen är den rådande skolkulturen. Ska vi stärka skolans möjligheter att utvecklas måste vi borra i vad som ”faktiskt” styr skolan. Därför blir alla förvaltnings- och huvudmannainitiativ meningslösa, om vi inte ökar förståelsen för de lokala skolkulturerna och de villkor som råder på varje skola, i varje klassrum. Den analysen kan bara rektor och lärare göra.

Dilemma

Dessvärre hamnar dock skolans företrädare i dilemman som uppstått i spåren av de systemförändringar som genomförts de sista decennierna. Å ena sida intar skolan en samhällsbärande roll som institution i syfte att lotsa alla elever till utveckling – väl förberedda för medborgarskap, arbete, studier och liv. Å andra sidan är skolan en del av det kommunala varumärket och genom konkurrensutsättning angelägen om att fasaden inte innehåller sprickor. Den samlade logiken kring elevpeng, lönesättning och inväntade röda eller gröna lampor mm leder lätt till att svåra utmaningar och djupgående analyser sopas under mattan eller inte ges tid och utrymme.

Vad kan vi göra?

Hur kan vi stödja skolutveckling i det rådande ”korstrycket”. Det handlar inte om att inspektera fram utveckling eller tipsa skolorna, utan med ett aktivt intresse stödja skolornas utvecklingsprocesser. Rektorer och lärare måste känna äkta delaktighet och äga drivkraften till utveckling. Därför måste vi förnya diskussionen om verksamhetsutveckling och ledarskap. Vi måste skapa system för dialoger, fördjupningar och analyser som borrar i vardagsproblemen ute på skolan. Skolans verksamma måste själva ge sig i kast med skolkulturen och få fatt i vad som är hinder och drivkrafter. Därför finns det skäl att göra upp med den traditionella fortbildningsformen. Vi måste bort från föreläsningsevent och spretande endagskurser. Precis som i allt arbete med komplicerade/komplexa processer krävs kvalificerad handledning och långsiktiga processer. Huvudmännen kan genom insikter i framgångsrikt utvecklingsarbete aktivt följa skolornas långsiktiga arbete och skapa förutsättningar genom att erbjuda nätverk av forskare och kvalificerade handledare som kan stödja skolornas utvecklingsprocesser.