Arkiv

Blogg

2021-11-08
admin

Folk vill bidra, det är min fasta övertygelse

Ulf Bley är ledarskapskonsult och en av fyra konsulter i Next Stop You. Läs om hur han ser på ledarskap, om resan från doing till being och om naturen som hans bästa följeslagare.

Ulf Bley har en bred bakgrund och har arbetat som allt från sjuksköterska till fackföreningsordförande, politiskt sakkunnig och de senaste 20 åren ledarskapskonsult. När Ulf ska berätta om en episod som definierar honom som ledare kommer ett tillfälle när han arbetade med en ledningsgrupp. Han kände tydligt att en dimension måste till och fick idén att skicka ut gruppen i naturen. ”Hitta något som representerar dig som ledare” blev uppgiften och i redovisningen beskrev deltagarna sitt ledarskap utifrån vad de hittat; ”Jag får folk att växa” sade en som hittat en mycket liten planta, och ”Jag drar mitt strå till stacken” sade en annan som tagit med några barr. Det blev ny energi i diskussionerna och vid utvärderingen av kursen var det just denna övning som stack ut för många som mest värdefull under ledarskapsprogrammet.

Varför gör du det du gör?

Jag ser absolut att det finns en röd tråd i min historia framtill idag, säger Ulf. Det handlar om allas rätt att få komma till tals. För mig började det som ett fackligt engagemang men tidigare än så också – i elevrådet och på scouterna. Jag har alltid kämpat för jämlikhet och människors lika värden och ett av uttrycken för det handlar om att bli hörd.

För mig handlar processledning om just detta – att människor ska få komma till tals, fortsätter Ulf. Som processledare bidrar jag till att en grupp hittar sin väg, finner sin lösning tillsammans. De som är där vet precis hur deras respektive verksamhet fungerar – jag ska bara hjälpa dem att komma fram till en lösning. Folk vill bidra, det är min fasta övertygelse. De vill bidra och göra ett bra jobb. Då är det bra att de får hjälp att lösa de uppdrag de har. Det är roligt att vara med och skapa ett klimat eller en stämning där alla kommer till tals, känner delaktighet och ansvar.

Vad definierar dig som ledare?

Jag skulle säga närvaro, nyfikenhet och engagemang, säger Ulf. Jag vet att folk hade sagt något annat om mig förr i tiden. I processledarsammanhangen har jag lärt mig att vara närvarande och vilken tillgång det är. Jag har mycket idéer är otroligt nyfiken – på samhället, på grupper, på vilka problem människor har. Engagerad har jag alltid varit och jag har lätt för att engagera andra också.

Vad är det som tilltalar dig så i processledning?

Processledaren har ett subtilt uppdrag och inte samma redskap som en chef har, säger Ulf. Som chef leder du en organisation och kan ge direktiv. Som processledare har du ingenting av det utan behöver kunna använda den kraft, rörelse och kompetens som finns i gruppen du leder. Många gånger handlar det också om att leda folk från olika organisationer eller flera delar av en organisation och ingen är chef över dem alla. De måste alltså enas om en gemensam riktning och dela ansvaret.

Ibland kommer det upp kniviga frågor och då är det bra att vara erfaren. De flesta saker som dyker upp har jag varit med om och då har jag något att förhålla mig till när jag ger råd om vägen framåt.

Vilka är svårigheterna i processledning, tycker du?

Den stora svårigheten är många gånger tid, tycker Ulf. Min upplevelse är att uppdragsgivare ofta har bråttom. Dels kan de tycka att de är sena i lösningen av frågor som varit problem under en längre tid, dels vill de gärna komma till målet väldigt snabbt. Som processledare och konsult är ofta en uppgift att värja sig så att gruppen får tid för det som behöver göras, som att lära känna varandra till exempel. I allmänhet går det då mycket fortare sen. Det blir färre fnurror efter en väl genomförd inledning av en process.

Du tycker om att arbeta med metaforer från naturen. Vill du berätta?

Att tänka och leda i metaforer är en del av min nyfikenhet tror jag och hur min hjärna fungerar. Jag ser hela tiden liknelser, ofta med skeenden i naturen och många gånger kan de faktiskt hjälpa till. Till exempel att se bilden av en process eller ett projekt som ett år med årstider där starten är våren med förväntan och sprudlande energi, sommaren är bördig och under hösten skördas frukterna av arbetet, för att sedan stängas ned och ge tid för eftertanke och nya planer under vintern.

Jag tycker om att använda eld som metafor och detta har jag lärt mig av brandchefen i Norrtälje; En eld behöver bränsle, värme och syre för att den ska brinna och brandkåren arbetar med alla dessa tre parametrar när de släcker en eld. Jag är mer den som eldar, vill att en eld ska brinna bra. Ibland när det brunnit en stund och elden börjar falna. Vad kan jag göra då?

Lägga pinnarna närmare varandra? Lägga på en ny pinne? Är det så att pinnarna ligger för nära varandra och behöver separeras lite? Är det läge att blåsa på elden?

Precis så här kan det också vara i en grupp. Ibland är det för tight. Då kan inte passionen eller kärleken brinna, då behöver man lite distans. Ibland behövs nytt bränsle som att ta sig an ett nytt projekt.

Berätta mer om din relation till naturen!

Jag har alltid känt mig väldigt bekväm i naturen och det hänger ihop med min bakgrund, konstaterar Ulf. I scouterna fick jag lära mig allt från hur äldre tar hand om yngre i gruppen och hur man håller sig på gott humör till att kunna grunderna i att ta hand om sig själv utan att lämna spår.

Det metaforiska och andliga finns precis överallt i naturen och jag ser mer och mer att det finns mycket att hämta och lära sig i ledarskap och förhållandet till naturen. Jag har länge samlat grupper runt Lägerelden för samtal och lärande. Just nu planerar jag en workshop som ska ge verktyg i hur man kan låta sig ledas av naturen, en dag som avslutas med en lägereld på kvällen och de som vill kan sova över i tält eller vindskydd.

Hur har du själv utvecklats i ditt ledarskap genom åren?

Spontant ser jag att det blivit allt mer av mig och allt mindre av modeller genom åren, konstaterar Ulf. Många nyblivna chefer vill ha ”verktyg”. Det är bra för att det strukturerar upp tänkandet och vad det är man ska göra. Men min upplevelse är att avsikten, var ska vi vara efter detta är så mycket viktigare än att ha en plan och bocka av varje aktivitet. Har jag en avsikt med det jag ska göra kan jag tillåta mig att hitta olika sätt efter hand, kan jag anpassa mig utifrån energin i gruppen och de som är med. Med min närvaro och uppmärksamhet blir jag mitt eget verktyg.

Vart är du på väg? Och vad ser du att du och Next Stop You utvecklas mot?

Framåt är jag mer nyfiken på detta att gå från ”doing” till ”being”, säger Ulf. Det heter att VARA ledare. Vi är human beings, inte human doings. Jag är också nyfiken på varandets betydelser, att få in mer av mig i de processer jag deltar i. Hur detta kommer att påverka mig som konsult framåt det vet jag inte riktigt än, men jag är nyfiken på vart det ska leda.

För Next Stop You ser jag att det är något på gång, avslutar Ulf. Det får effekter om man håller på med personlig utveckling – man utvecklas och förändras, får nya färdigheter och vi fyra är var och en på väg på personliga resor. Vi är rätt öppna med det där och låter det hända. Vi är väl som en blomma som slår ut. Man kan inte veta säkert hur den kommer att se ut men man vet att den kommer att bli vacker.